Omvärld och tankar

Omvärld och tankar

Tidigare civilförsvarsberg

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Sun, November 27, 2016 20:17:06
Under efterkrigstiden och fram till 1990-talet var alla kommuner i Sverige enligt lag skyldiga att upprätta en skyddad ledningsplats för det civila försvaret.[1] I en kris- eller krigssituation skulle ledning och samordning av det civila samhället skötas från speciella civilförsvarsanläggningar byggda i skyddande bergrum.

Ovan citat går att läsa från Wikipedia om Civilförsvarets uppgift och anläggningar.

Sedan som vi alla vet så blev det fred på jorden (muren föll och CCCP rasade samman). Paradiset var nära och aldrig mer skulle en bössa behöva avfyras mot någon fiende.
Åren gick, men inte hamnade vi i något paradis...
Skatter höjdes, arbetslöshet skenade och härdsmältor på finansmarknader avlöste varandra med jämna mellanrum. Nya ledare ploppade upp i ny stater och länder som vi aldrig hört talats om tidigare. Det började åter kännas lite kallt. Jag frös. Men det gjorde inte våra folkvalda. De fortsatte fira och leta efter paradisets gyllene portar. Deras mantra var; ju mer vi lägger ned av vårt försvar, både det militära och det civila desto mer fred blir det på jorden. Och vi avrustade så mycket vi någonsin hann med. Allt skulle bort. Krig var fult och en Försvarsmakt tillförde inget vackert. Det var bara något som vi krigsälskare höll fast vid. Muppvänstern var kompisar med borgarna och svek oss alla.

Idag 2016, snart 2017 ser jag fortfarande inte något paradis. Eller också är paradiset något helt annat än den sinnebild vi indoktrinerats med.

Ärligt talat så fryser jag rejält mycket numera och kanske börjar det blåsa kalla vindar även på Rosenbad. För sakta sakta börjar det huttras lite även där. Även om ingen riktigt vågar säga att de fryser ännu.

Krigen avlöser varandra i allt snabbare takt runtom i världen och konflikterna kommer allt närmare vår region här vid nordpolen. Det är inte bara i solstingsländer som det är oroligt längre. Den fredliga framtid vi skulle gå till mötes känns väldigt avlägsen.

Allt detta leder mig till utflykten som gjordes i helgen när en före detta civilförsvarsanläggning besöktes i skogen. En gång i tiden skulle kommunledning och civila myndigheter samlas i denna betongbyggnad byggd långt ned i berget för att leda samhället även i krig och kris. Här skulle män och kvinnor fortsätta styra viktiga funktioner för det civila samhället.

Men på -90-talet tog pengarna slut och paradiset stod för dörren. Alltså övergavs berget och glömdes bort. Pumparna slogs av och avfuktarna slutade fungera. Det imponerande bygget i berget i skogen förföll och glömdes bort av de flesta.

Jag försöker åtminstone återge några bilder på ett av alla glömda/gömda imponerande byggnadsverk som kostat hundratals miljoner att bygga med skattefinansierade medel och som sedan bara lämnades för sitt öde. Det är tragiskt och beklagligt.

Historia som sträcker sig under epoken Kalla kriget, borde få ett bättre öde. Alla dessa vackra byggnadsverk och dess viktiga historia förtjänar så mycket mer ljus. Det får inte glömmas bort och förnekas.






Lite blandade bilder

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Fri, November 04, 2016 10:21:47
Snart är det vitt på backen igen och då kan det vara passande med lite stämningsbilder från diverse upptäcktsfärder som tidigare gjorts. Säsongen för UE börjar nu och tankning av skogsmullebil gäller, samt oömma kläder och termos med kaffe och smörgåsar. Förutom kameraväskan och GPS och kartor förstås...

Bärigheten är bättre på fryst underlag och här utforskas en gammal igenväxt traktorstig. Någonstans måste kraftledningen ovan leda, vilket väcker nyfikenheten hos mig.

Den som söker han finner, sägs det. Det stämmer väldigt ofta. Hörsägen, skvaller och egen research ger ofta svar på de gömmor som finns där ute. Som här exempelvis. Mitt i skogen så dyker det upp bara.

Gamla gruvor är något som fascinerar. Vårt land har en stolt tradition av gruvindustri och framför allt Bergslagen kryllar av gamla samhällen där hål i marken är mer regel än undantag. Spänningen är som störst när hålet i marken dyker upp som inte många andra vet om eller har besökt på över hundra år. Det är något mystiskt med känslan av att knalla in i historien och leva sig in i hur det var på den tiden när arbetarna kämpade med hacka och spade några hundra meter in i det kolsvarta berget.


Solen når inte värst högt på himlen så här års men den ger i alla fall vackra avtryck när den visar sig.

Analyser av SJ

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Thu, December 11, 2014 08:16:09

I snart en veckas tid har jag provat på att använda spårbunden trafik tillhörande SJ ( Statens Järnvägar ), eller vem är det förresten som äger själva rälsen numera efter avregleringen? Är det Banverket eller kanske Trafikverket? Inte en aning faktiskt.
Men jag vet att det morgontåg som jag tar från Degerfors på morgonen mot den kungliga huvudstaden Stockholm i alla fall skyltas med SJs logga och rullar på rälsen.

Tidigare har jag varit lite lätt skeptisk till att använda just tåg som färdmedel med tanke på att de har en himla otur med att få till en logistik och tidtabell som håller, trots att de haft snart 150 års prövotid för att just kunna få till det.
Detta har jag stor inblick i, då jag i min tidigare profession som taxiförare ofta fick hantera problemet som den spårbundna trafiken skapar. Det var uppretade kunder som fick ta taxin och betala dyrt, när tåg helt plötsligt inte kom alls och var inställda. Var de inte inställda på grund av höstlöv, blåst, varmt väder, kallt väder, regn, vinter, sommar eller rent utav nedrivna kontaktledningar, så fanns det ytterligare tusen andra skäl till att de inte kom alls, eller i tid heller för den delen.

Hur som helst så ger jag mig fan på att ge detta sätt att förflytta sig med, en chans under en månads tid. På något sätt skall jag trots allt ta mig till och från Stockholm varje dag.
Motorcykel som är det fordon jag helst använder känns väl si sådär i decembergråa och regniga Sverige. Visst ger det fordonet mest investerad valuta tillbaka i form av körglädje och frihet, samt oerhört tidsvinnande jämfört med många andra transportmedel, men det får nog vänta tills våren närmar sig.

Första dagen är det med viss nervositet som jag inväntar tåget på Degerfors Järnvägsstation. Avgångstiden är 07.01 och med stor spänning inväntar jag det tåg som jag ska med. Det dyker upp endast fem minuter efter tidtabell, vilket jag tycker är grymt fantastiskt bra. Väl på tåget och med min sittplats intagen finns inget att klaga på. Det är varmt och ombonat och alla vi pendlare sitter snälla som lamm och jobbar, i våra egna världar. Somliga förbereder sitt föredrag de skall hålla under dagen, andra förbereder något viktigt möte och jag exempelvis kan jobba med skrift i lugn och ro i nästan nittio minuter på morgonen. Effektivt, som fan!

På eftermiddagen använder jag samma direkttåg och det avgår kl 17.10 från Centralen.
Även om utfallet inte är statistiskt säkert med så få resor hittills, så ser det inte ut att vara stabilt säkert med just den avgångstiden.

Egentligen är väl inte tanken att klaga över detta sätt att resa, då man trots allt slipper vara vaksam i trafiken själv, utan bara kan koppla av, eller som i mitt fall jobba. Men ändå vill jag ge den reflektion som jag gör när jag reser.
Det är lite roande, när man väl är ombord och slipper stå ute och frysa, att lyssna till trafikinformationen på tåget.
” Vi ber om ursäkt för vår försening, men just nu beror den på en nedfallen kontaktledning vid Stockholm Södra”
” Vi ber om ursäkt för förseningen, men vi ligger just nu bakom långsamtgående transporttåg”

” Vi ber om ursäkt för vår försening, men idag har vi bara två fungerande motorer istället för de fyra vi normalt har.”

” Vi ber om ursäkt för vår försening, men det är mycket trafik framför oss och vi kan inte köra förbi ännu”

Jag kan faktiskt tycka att det är roande och sitta i tåget och lyssna till denna information och fortsätta arbeta. Men jag ser hur många av medresenärerna blir stressade och tittar på sina klockor och skruvar sig i sätena. Hoppas att jag kan fortsätta och känna lugnet och inte själv bli sönderstressad av något som jag ändå inte kan påverka. Det är bara att fortsätta och gilla läget och analysera vidare.

Er Testchef på BIKE

Christer Miinin





Militärstrategiska läget

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Sat, November 29, 2014 13:48:27
Den förmodade leveransen utav det franskbyggda Mistralskeppet till Ryssland skjuts ännu en gång på framtiden. Oktober gällde först, sedan början på november och senaste budet var den 28 november, men ännu är inget datum officiellt utsett.

Möjligt är det så inofficiellt och Holland och Putin kanske är helt överens i frågan, vem vet?

Oavsett så är det en utav alla känsliga politiska frågor som inte löses över en kopp kaffe i regionen och affärerna som har med Ryssland att göra.

Läget är bekymmersamt för oss grannar till den stora björnen och har blivit alltmer frostigt under detta år.

Det som aldrig skulle komma tillbaka och kunna hända igen med Kalla Kriget och två storblock, öst och väst, visar åter igen att historien alltid upprepar sig!

Precis nu som då begår vi samma misstag om och om igen.

Efter första världskriget sa ledare i vårt land och även andra länder att något mera storkrig kommer aldrig att ske.

Nedrustandet skedde i rasande takt och försvar behövdes inte.


Sedan 1939 när historien inte blev som man hade väntat sig så var det förstås försent!

Många var de länder som blev tagna på sängen och totalt överraskade och överkörda. Hade inget annat än att kapitulera direkt.

Sverige lyckades undvika att bli ockuperade av främmande makt genom skickligt politiskt spel där folket blev lurade gång efter annan, men vi slapp åtminstone få landet sönderbombat.

Under 2000-talet var det så dags igen.

Nedbrytningen av den försvarsmakt vi byggt upp under -50-60-70-talen för att just aldrig mer behöva krypa till korset igen och lita på tur och diplomati och annat mygel, skedde nu i en aldrig tidigare sedd takt.

Allt skrotades ut och såldes av och värnplikten avskaffades helt. 93% reducerades försvaret med mot hur den tidigare såg ut.

Inte vaknade vi ens upp 2008 när Ryssland gick in i Georgien med militära medel för att säkerställa de fortsatta ryska intressena i och över landet.

Våra politiker la i ännu högre växel för att hämta pengarna från försvaret och leka med i övriga budgeten för landet. Så smidigt..... Varför ha en försäkring?! Det är ju bara om det blir krig som ett försvar behövs! Och kriga vill ju ingen, verkade alla tro.

De fåtal soldater som fanns kvar fick i uppgift att verka i Afghanistan och andra länder långt bort från Nordpolen och likaså blev den nya inriktningen på krigsplaner och strategi. Köpa in lite helikoptrar och Humvees från jänkarna och snacka engelska istället för svenska som anropsspråk blev på modet.

Här hemma ombildades det tidigare Hemvärnet med sina då över 100.000 man och kvinnor till De Nationella Skyddstyrkorna och reducerades ned till ca 22.000 personer.

Uppgiften blev att verka för Totalförsvaret och kunna bidra med assistans till samhället vid behov som tex, översvämningar och skogsbränder.

Sedan reducerades även den uppgiften och Totalförsvaret försvann och idag är det faktiskt så tokigt att den enskilde medborgaren är själv skyldig att kunna ta hand om sig själv och överleva. Samhället har inte resurser för detta längre.

Du får själv ransonera din mat, bygga skyddsrum, inköpa gasmask, samla ved för att inte frysa ihjäl när strömmen går, bunkra vatten att dricka mm mm.


Samhället är idag inte dimensionerat för något utav detta som tidigare var en självklarhet! Förr läste man i telefonkataloger och på Anslagstavlan på Kanal 1 ( av två kanaler ) hur man skulle agera och vart man skulle ta vägen "När kriget kommer".
Idag saknas bränslelager. Oljebergen för att vårt land skulle klara sig några månader är borta sedan länge. Livsmedel och mat finns för två dagar i våra affärer, därefter svälter vi.

Sist men inte minst spelar det faktiskt ingen roll om det fanns mat och bensin att köpa, då vi idag lever i ett kontantfritt samhälle. Alla inköp görs med kort runtom och när de första sabotageförbanden gjort sitt så finns ingen el och reservkraft till dessa funktioner alls och därmed är det problemet löst.

Är detta en negativ bild jag beskriver? Inte alls. Det är den verkligheten som vi just nu befinner oss i och den sker runtomkring oss. Kolla Ukraina! Läs om de olustiga kränkningarna och kidnappningarna som sker i Estland och Lettland.

Leta även fram tidningar och läs de artiklar som ni valde att hoppa över tidigare, om just u-båtsjakten och flygkränknigar som sker regelbundet över vårt land, så inser ni att det är en bra mycket kallare värld vi hamnat i på mycket kort tid. Egentligen utan att någon reagerat alls.

/ Christer



Under jord

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Thu, September 04, 2014 10:17:48
Det finns massor av spännande platser att besöka och beskåda i vårt avlånga land och inte minst övriga världen. En effekt utav att man besöker coola platser är att ju mer man ser desto mer inser man att man egentligen inte sett något alls. Det skapar ett merbegär och mer tid läggs ned på research och nya spännande resmål.

Ytterligare ett steg djupare i upplevelsetillvaron får man om man dessutom kliver ned på djupet och under marken.

Hitta platser under jord som varit orört i åratal eller kanske till och med decennier utan att någon annan varit där och klottrat eller vandaliserat. Då kan man verkligen känna hur man flyttar tillbaks i tiden och hamnat i mystikens värld från förr och ibland kan miljön nästintill vara så påtaglig att man tycker sig se och höra rösterna från förr.


Idag har det nästan blivit lite grann utav en folkrörelse med UE ( urban exploration ), utforskande av glömda och gömda platser. Det finns många forum på nätet i detta ämne och många platser nämns. Men det mest spännande är att hitta de platser som inte alla känner till och som ännu är mer eller mindre orörda.

Under våren och sommaren hittades ett par sådana under jord någonstans i vårt avlånga land. Det var slumpen som gav resultatet i ett av fallen och i det andra fallet var det plan B som resulterade i de sköna upplevelserna efter att plan A, huvudmålet fick utrymmas snabbare än planerat.

Under jord är det många mer faktorer som ser till att höja pulsen. Sikten är absolut noll när pannlampan plötsligt slocknar och innan du trevat fram reservlampa nummer ett så garanterar jag att pulsen stigit med ett antal procent. Skulle du glömma bort att ha både två och tre reservljuskällor så är risken stor att även du blir hittad långt efter döden när du inte har en chans att hitta tillbaka i alla gruvgångar du passerat. Dessutom är många av de gamla gruvgångarna inte direkt asfalterade utan har både ruttna plankor med trettiotal meter fall om de skulle råka brista eller om du inte har ljus att se med när du skall passera. Så det är en livsavgörande sak att se till att ha mycket ljus med sig!

Man överlever nog inte värst många minuter heller om man trampar fel och kanar ned i en iskall underjordisk sjö, där temperaturen ligger kring 4 grader.

Ibland finner man sjöar och gruvgångar med kvarlämnade hackor, vagnar och järnvägsräls och på nästa UE-tur som riktar man in sig på "hemliga" krutfabriker som är gömda i skogar och berg.



Giftet med denna folkrörelse är att man lägger ned alltmer tid på att försöka finna den där oförglömliga platsen som verkligen berör. En plats där inte någon annan varit och lämnat avtryck och där tiden stått stilla sedan allt glömdes bort och lades ned.

Eller ett "topphemligt" bunkerkomplex i Europa med miltals gångar under jord byggd under andra världskrigets hårda tider.

Tack för ert visade intresse!

/ Christer



Semestertider

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Mon, September 01, 2014 08:49:48
Idag börjar den första riktiga höstmånaden september. Det märks hur mornarna och kvällarna börjar bli kyligare för varje dag som går. Och främst märks hur dagarna åter börjar bli kortare och kortare.

Det skulle kunna vara lätt att falla i depression såhär i denna tid, men samtidigt finns många fina färger och dofter ute i naturen. Det är vackert skådespel som erbjuds när man ger sig ut i skog och natur.

På senaste tiden har det varit en hel del arbete. Detta har gjort att jag inte riktigt kunnat fly verkligheten med dess vardagliga måsten. Dessa har tyvärr högst prioritet även hos mig för brödet på bordet skull, ja ni vet.

Men de tillfällen som ges tvekar jag aldrig att ta och när de väl dyker upp ser jag till att få ut det mesta av stunden.


Härom veckan fick jag ett sådant tillfälle. Helt plötsligt fick jag en hel dag ledigt mitt i veckan.

Det resulterade genast i att kasta in oömma kläder samt kamera och plånbok i bilen och förse sig själv med Ipad och kartbok och dra iväg.

Denna underbara tripp blev på 1200 km och bar iväg mest norrut.

Huvudmålet för resan var Hemsö Fästning i Härnösand, den enda riktigt stora kustartillerianläggningen som bevarats till eftervärlden att beskåda.

Naturligtvis hanns det med en hel del annat också på vägen dit och hem, för har man ögonen öppna när man reser på våra landsvägar så finns där både ett och annat smått och gott att stanna till vid.

Dessutom kan tilläggas att pizzan smakade riktigt gott i Kramfors! Tänkte passa på att ta en pizza när jag ändå var i närheten innan jag styrde bilen söderut igen på eftermiddagen.

Ett besöksmål på väg norrut inte alls långt hemifrån, nämligen Riddarhyttan är en speciell liten ort gömd i de stora skogarna i vårt mellersta rike och Bergslagen.

Orten blev ett centrum i media nyligen då den största skogsbranden i svensk historia rasade i dess närhet.

Men, orten har långt tidigare haft en strategisk roll i vårt totalförsvar.

Riddarhyttan var en av de många orter som hade en mängd förråd för civila försvaret av vårt land, när det fortfarande var aktuellt med försvar skall tilläggas.

Där och på ett antal andra orter förvarades bland annat mediciner, utrustning, gasmasker och annat viktigt i händelse av ofred i vårt land. Detta var utrustning till hela den svenska populationen. Alltså utrustning till miljontals människor!

Det var fram till mitten på -90 -talet alltså. Då fanns fortfarande en beredskap och inte minst en känsla för att värna om och skydda våra medborgare både mot fienden och sådana händelser som skulle kunna sätta medborgarna i katastroflägen.

Tanken då var att vi skulle vara självförsörjande och kunna skydda våra egna mot i princip allt som skulle kunna ske vart som helst i landet.

Som ni alla vet så är läget absolut inte så idag!

Idag får det inte ske någon större olycka i vårt land förrän vi sitter totalt handlingsförlamade och saknar utrustning och resurser för att kunna lösa krisen.

Jag tänker inte gå djupare in på alla de brister vi har i dagens samhälle när totalförsvaret är bortskaffat och de ledande har växlat om från samhällets skydd till ekonomisk vinning främst!

Klart att vi inte då kan ha egna plan för att exempelvis släcka skogsbränder! Eller inte ens nyttja de få kvarvarande militära helikoptrarna med sådana resurser, eftersom det är arbetstidslagar och andra blanketter som måste fyllas i för en sådan åtgärd.

Det jag egentligen ville säga med Riddarhyttan var att det kändes vemodigt att åka förbi detta lilla samhälle mitt i skogen med dess fem gigantiskt stora lagerlokaler som tidigare hade ett mycket viktigt syfte för landets totalförsvar och som numera inte används till något samhällsviktigt. Kanske viktigt för den privata ägarens egna syften dock. Det är ju i alla fall bättre än att de rivits eller plomberats.

Nästa strategiska anhalt blev i myggdeltat Söderhamn. I många år utsedd som den myggrikaste platsen i vårt land. Ett ställe där man säkert inte kan sitta still en fin sommarkväll utan vind strax efter ett regn?!
Men Söderhamn är också en fd flygstad, mycket strategiskt viktig ort för vårt dåtida krigsbaserade flygvapen.

Här fanns Draken och Viggen lite senare, ständigt beredda att dra iväg mot något oidentifierat flygföretag som kränkte eller var på väg att kunna kränka svenskt luftrum. Uppgiften var att möta upp, identifiera och sedan avlägsna företaget ut ur Svea Rikes gränser och tillbaka dit de hör hemma. Planen hade även vapenslag för att kunna verka om det skulle behövas, till skillnad från idag då planen saknar beväpning mot fienden, förutom den inbyggda automatkanonen.

Hursomhelst så var det intressant att åka runt i denna flygstad, fd flygflottilj och se de två korslagda banorna, samt alla byggnader och hangarer runt i kring.

Idag används området för civil verksamhet och en mängd olika företag huserar på området.



Hemsön var som sagt mitt huvudmål och det var med stor spänning som jag tog färjan över till den tidigare förbjudna ön för utlänningar. Endast de som bodde på ön hade tillträde och hade viss aning om vad som fanns baserat på ön. Men de flesta visste egentligen inte alls vilken gigantisk anläggning som var nedsprängd i berget!

Anläggningen bestod av 500 militärer med diverse olika uppgifter att utföra. Allt från matlagning väl skyddat med 50 meter massivt berg ovanför, till eldledning mot fientliga föremål ute till havs främst.

Vidare fanns i berget ett mycket väl skyddat mobiliseringsförråd som först i år öppnats upp för allmänheten igen. Här fanns hylla efter hylla med oöppnade kartonger med kläder och annan materiel som den inryckande soldaten skulle få ut vid mobilisering.

På berget fanns 6 st 15,2 cm eldrör för denna typ av uppdrag i försvars syfte, samt ett antal 40 mm Boforstillverkade luftvärnspjäser för områdesförsvaret.

Att just Hemsön var en strategiskt viktig plats berodde främst på djuphamnen i Härnösand, som är en av Sveriges djupaste och som därmed kan ta även de största fartygen. Dessutom fanns viktiga älvutlopp och industrier i regionen som var av strategiskt viktigt nationellt värde att skydda i just dessa trakter kring Höga Kusten.



När väl det mycket väl investerade besöket var över på eftermiddagen på denna trevliga plats så fortsatte färden några mil norrut för att beskåda den mycket vackra Höga Kusten bron, samt som tidigare nämnts äta en god och välsmakande pizza i Kramfors.

På hemvägen gick färden förbi ett antal fd krigsflygfält, Riksbankens tidigare hemliga bergrum, samt ett antal spännande objekt i den så kallade zonen. Men det får jag skriva mer om vid annat tillfälle, när sekretess och hemligstämpeln släppts på dessa objekt. Om si sådär 50-150 år vill säga ;-)

Fortsätt drömma sött nu mina vänner!
/ Christer







Ukraina och Krim

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Fri, July 25, 2014 15:59:46
Läser idag att Nederländerna och Australien skall skicka soldater till konflikten i Ukraina.

Detta bekymrar mig mycket.

Soldaterna från dessa länder skickas till konflikten i NATOs regi, men det som är lite annorlunda denna gång mot när olika länder sänder soldater för fredsbevarande uppdrag är motståndet.

I Irak,Balkan och inte minst Afghanistan så hade NATO ett stort övertag både underrättelse mässigt och teknologiskt.

Denna gång möter de ett motstånd som på pappret skall föreställa rebeller eller junta eller gerillakrigare. Kalla det vad ni vill, men verkligheten är den att det är bland de främsta och mest välutbildade soldaterna eller rådgivarna som Ryssland har. Garanterat!

Så om dessa pojkar som sänds dit i tron att de skall möta ett gäng terrorister med AK47.or i näven som skriker Alah Akhbar och skjuter lite på måfå så tror jag deras öde blir dystert.

Att NATO hittills förlorat ett stort stort antal drönarplan som sänds in över området för att rekognoscera genom störning av ryska förband visar att kunskap och resurser finns hos motståndet.

Inte minst har väl rapporterna om alla nedskjutna helikoptrar, stridsflyg, transportplan och olyckligtvis även passagerarplan visat detta.

Filmer på youtube visar hur "rebellerna" stormar och intar det de bestämmer sig för oavsett ukrainskt militärt motstånd.

Därför gör jag analysen att världen håller på att gå in i en allt kallare epok med stormsteg igen.

EU, USA och dess ministrar försöker med ekonomiska resurser strypa Putins polares makt och penningflöden, vilket säkert retar oligarkerna något nödjävligt. Vilket i sin tur retar Putin som dagligen visar vad hans ståndpunkt för omvärlden är och han skiter högaktningsfullt i vad vi i väst och övriga världen tycker om rysk politik.

Han är stolt över Ryssland och vill åter visa att Ryssland är att räkna med och därför höjs temperaturen i denna konflikt för var dag som går.

Och de ryska elitförband typ Spetsnaz är inte helt obildade i krigföring. Varken konventionell eller okventionell sådan.

Så inom kort läser vi om NATO soldater som hamnat i strid med ryska "rebeller" eller pro ryska separatister eller vad som och lidit förluster.

Att NATO så sent som igår torsdag beslutade sig för att inrätta ett högkvarter i Polen för nordligt och östligt kommando i dess allians kommer ge svar på tal. Vilket det även gjorde.

Läste i morse att Ryssland med sin enklav Kaliningrad vid Östersjön kommer att svara på varenda fientligt angrepp om de känner sig kränkta eller hotade.

Och nu sitter jag här och studerar Europakartan och inser att det är ungefär lika långt fågelvägen hemifrån till Köpenhamn som till Kaliningrad.

Alltså ett helt annat perspektiv och närhet än när de förtäckta knarkbaronerna USA och NATO krigar i Afghanistan mot andra knarkbaroner om Opiumkontrollen i världen.

Det blir lite svårare att bara skita i läget och inte bry sig som tidigare.

Ha en fortsatt underbar sommar!

Christer




Inte så oskyldiga

Omvärld och tankarPosted by Christer Miinin Sun, May 04, 2014 21:32:44
I dagarna släpps en bok om "sanningen" om nedskjutningen av DC-3an 1952, som även blev kallad Catalinaaffären i media. Våra kvällstidningar passade även på att slå på stora trumman och skriva om denna sanning.

I åratal var detta en stor hemlighet som vi vanliga medborgare inte skulle veta något om. Inte ens anhöriga till besättningen fick veta vad som egentligen hade hänt.

Militären vilseledde och hemlighöll information för att medborgarna inte skulle få insyn i operationen.

Naturligtvis var detta inte så oskyldig flygning som svenskarna ville förmedla för medborgare och omvärld och på så vis svartmåla den lede fi Ryssen.

Hursomhelst så sköts planet ned och besättningen försvann.

En livbåt hittades sönderskjuten i havet men inga överlevande.

Först 2003 hittades vraket av planet av en amatördykare Anders Jallai, som länge ifrågasatt trovärdigheten i militärens och politikernas agerande under årtionden.

Han fann vraket på ett helt annat ställe än den officiella platsen för nedskjutningen, precis som han hade förutspått. ( Läs mer om svenska konspirationer som Jallai varit med om att lösa på : www.jallai.se )

Naturligtvis sköts planet ned av ryssarna för att svenskar spionerade på dem! Det har väl alla vettiga medborgare sedan länge förstått?! Att vi dessutom var och är lakejer för USA är väl inte heller någon överraskning?

Under Kalla Kriget samarbetade svenskarna flitigt med britter och jänkare främst, trots vår neutralitetspolitik utåt mot folket.

I fallet med den nedskjutna DC3an så spanade svenskarna på ryssarnas nya radarsystem i den dåvarande lydstaten Lettland och kuststaden Liepaja.

Man flög an mot radarn för att fånga upp signaler och därmed kunna spela in frekvenser med mera och sedan sälja eller byta informationen med USA.

Denna kraftiga provocering kostade 9 människor livet och därefter årtionden med hemlighetsmakeri för att skydda militär och främst politiker som spelat detta dolda spel.

Än idag över 60 år senare lär vi knappast få veta hela sanningen om hur spelet skedde mellan svenska politiker och ryska dito i kohandeln. Ryssarna visste självklart även de att svenskarna gjorde uppdrag i jänkarnas och britternas regi. Det försiggick säkert en hel del tyst diplomati bakom stängda dörrar, bakom mörka gardiner under många år efter denna händelse.

Dessutom vet vi inte heller vad som hände med besättningen? Omkom de alla och försvann i djupet med planet, eller blev de upplockade av annan nations båtar och fördes bort till något arbetsläger där ingen saknade dem? Kanske Ryssland, eller varför inte något västligt land? Eller vår egen regering?

Sanningen har ett högt pris och då är inte några människoliv värda ett skit rent ut sagt.

Trots tystnadsplikt mot sitt eget land så finns alltid en viss risk för läckage förr eller senare och då är det faktiskt smidigare att få personer tystade för alltid och sedan mörka läget och spela upp ett annat scenario som blir den officiella förklaringen.

Detta får mig att tänka på en annan händelse som fått rätt stort mediautrymme de senaste veckorna och som också skapar konspirationer. Nämligen passagerarplanet som plötsligt försvann från radarn med 270 personer ombord påväg mot Kina.

Trots sex veckors ihärdigt letande så finns inte ett spår utav planet.


Teorier dyker upp varje dag om terrorism, störtat i havet, kraschat på land, kapat och landat någonstans, hemlig last ombord osv osv.

Ni som lever om sisådär 60 år får kanske veta "sanningen" när någon avslöjar den?!

Till dess kommer bara fortsatta spekulationer och konspirationer att flöda...


Vill ni veta mer om Catalinaaffären så rekommenderar jag ett besök i Linköping på Flygvapenmuseet, där det sönderskjutna planet finns att beskåda. Dessutom finns många bra böcker att läsa i ämnet.



/ Christer







Next »